Gud att det redan gått över en månad sen förlossningen...att vi har haft Charlie hos oss redan i över en månad.

Får väl skriva lite om förlossningen.....

Jag trode vattnet hade gått på onsdagen och han va planerad på torsdagen. Stod i köket och undrade om jag kissat på mig....T kom hem och vi käka lite och åkte in. De tog ctg och inga värkar så långt ögat nådde. Inte heller va det vatten....undrar än idag om jag kissat på mig haha

Men på natten vakna jag och då va det vattnet. Men inga värkar......på morgonen sa jag till T att åka till jobb iom inga värkar och jag in för nytt ctg *suck*
Hade även fått lite ont i sidan vilket jag fråga barnmorksan om och då undra hon vad jag sökte för. För vattnet. Kändes som om hon inte trodde mig  förrän hon skulle undersöka mig och vattnen kom på golvet haha
Barnmorskan - jag tror dig

Kan säga att det va lite dålig stämning innan men den blev bättre. Fick en ny tid för fredagen.

Fredagen kom och inga värkar. Dock åkte jag in för ctg igen och nu sa hon att jag skulle få en tid för att bli igång satt på lördagen *spännande* Hade bokat tid me Ana för lunch efter ctgn och in till stan for jag. Luncha med anna och sen tvinga jag henne att städa och sortera sin garderob haha. Jag låg i sängen som en diktator :p

Fredagen satt jag i soffan med T och det kändes helt sjukt, nästa gång vi skulle sitta i soffan skulle vi ha en liten bebis...

Tro det eller ej men jag kunde sova. På morgonen fixa vi lite och bädda rent. Kl 10 va vi på BB och fick vänta lite på att komma in. Ytterligare en ctg som T tyckte tog en evighet. Kl 12fick jag den minsta pillan i välden. Vet att jag tänkte hur fasiken den skulle hjälpa. Kl blev 13, 14 och 15...har för mig att jag kände lite värkar då och bad om ett lavemang haha ( Ja T jag skriver det här :p) . Kan säga att den upplevelsen nästan va värre än förlossningen.

Kl 16 började det bli lite jobbigt och jag ville ha akupunktur, hon som skulle sätta nålarna hitta de inte plus att de typ glömde mig så efter 30 min fick jag ringa på dem för att få infon. Då kom de med förslaget att jag skulle prova kvaddlar ( T bara saka på huvudet) Det ska tydligen göra sjuke ont. Det gjorde det inte och det hjälpte inte så stackars de som har njursten för de brukar få det som smärtstillande.

Tror vi kom in på förlossningen vid 18 tiden för då hade jag ont. Fick lustgas och det hjälpte väl i 20 min och va mycket trevligt :) De kom in och fick höja dosen till mig. Efter ett tag hjälpte inte det heller och då gjorde de ett ctg och sa att jag kunde petedin (morfein) Det va me en bluff får jag säga. Så efter ett tag kolla de mig och då va jag öppen 6 cm och jag kunde få epidrual om jag vill och det ville jag. De sa att narkosläkaren skulle komma inom en timme för han va på akuten. Efter 20 min kände jag hur smärtan ändrades och jag ville krysta. Sa det till T som verka en aning skeptisk och undra om vi verkligen skulle ringa på dem igen. 

Barnmorskan verkade inte tro mig när jag sa att jag ville krysta, men jag hade rätt jag hade öppnat mig 4 cm på en timme. Sen är allt mycket difust. Men 1 h senare föddes lilla Charlie (20.19) 
Kan säga att jag bara svor en gång under hela tiden och att jag fick krysta ut honom i slutet utan värkar för de sluta komma. 
Barnmorskorna va mycket impade av mig. Att jag hitta hur jag skulle krysta.

Sen är resten inte så intressant. Kan säga att jag ångra mig när jag duschade och tänkte att jag inte hade behövt det haha så ont hade jag. För den smärtan fick jag 2 panodil och en annan tablett, det va me en bluff.

Vid 24 tiden tror jag att vi kom in på rummet. T fick åka hem och skulle komma tillbaka på morgonen. Sov sådär den natten och det kändes mycket konstig. Kände inte riktig morderskänslor. T kom vid 10 och stanna ett par timmar sen skulle han ut me dogsen och se MFF spela final. Men han kom tillbaka med BK mat i början av första halvlek för han satt vid datorn och undra va fan han satt där för när han kunde va me oss <3
Jag kom på att vi kunde höra matchen på min i-phone och det gjorde vi. När T kom tillbaka så såg han att något ändrats i mina ögon och hjärta och då hade jag hunnit i fatt. 

Hela mitt hjärta brann för denna lilla varlelse som jag bara känt i 24 timmar. En kärlek som inte går att beskriva i ord. Den måste upplevas.

Dagen efter fick jag inte ha rummet själv länge och då fick både jag och T ett ryck så han gick hem och hämta vagnen och vi traska hem.