Ibland kan jag reta upp mig på vissa människor. Det slutar alltid med att jag raderar dem från min hjärna. Men den tid de bor där, är de som en irriterande fluga som jag försöker vifta bort. De bor i min...MIN skalle och de betalar fan inte ens hyra. De vet absolut inte om att de irriterar mig.... Den tid, visst det är inte länge, längre. Men jag vill bli bättre på att sparka ut dem snabbare. Och låta de bli ute. Ja ni förstår. Inland kan de flytta in igen efter att de fått flytta. Kan ni fatta så jävla manstarkt av dem ;)

Jag vill inte slösa min tid på onödiga människor. Jag vart som bäst på detta när jag var yngre. * Poff* ni vet när man skjuter bort skit/smula med tummen och pekfingret. Ja så enkelt va det. Och så va de borta ur min skalle/liv.

Läste Katrins blogg och garvade högt. För jag kände igen mig.

Det är precis så, fast min förvandling har redan skett :(
Jag har gått från rivig och rolig till lugn och ursäktande människa. Som ursäktar folk som e helt jävla dumma i huvudet. Försöker förstå och hitta förklaring till varför de är helt varma i kolan...ursäktar dem och let. Men va fan. Kom igen katten!

Nä nu orkar jag inte tugga mer om detta. Gör som Lysis. Eller nästan. Han drar Stig över huvudet, jag tar täcket.