Överlevde....

Fy fan....nu är jag typ nästan frisk. Vilken pers det har varit de senaste 9 dagarna. Det hela började förra torsdagen. Jag kände redan på träningen att jag kände mig svag i benen. Kände mig lite off. Men tänkte att jag behövde vila lite från träningen.

Väl hemma va jag trött och gick och la mig me Lysis i sängen med träningskläder pån ( ni som känner mig vet att då är jag trött) Shit va sjuk jag va då när jag vakna. Jag frös så jag skaka tänder och blev typ inte varm. Tog mig in i duschen och duscha skollhet. Inte hjälpte det. När T kom hem satt jag i sängen med min Onepice och två täcken och frös.

Natten va hemsk, och på morgonen så hade jag ont i halsen. Hej halsfluss! Ringde vårdcentralen men de ville att jag skulle vänta. Va helt död typ och tog temp som visade sig vara 39,1. Usch så hemskt det va.
På kvällen vet jag inte vad vi gjorde kolla tv tror jag.

Lördagen så tänkte jag gå till vårdcentralen men ångra mig. ( dumt ) Kämpade mig igenom lördagen och även natten till söndagen va hemsk.

På söndagen tog jag mig samman och åkte hem till Pappa och Lisa för att fira min födelsedag. Även farmor skulle komma. Där va jag inte länge. Ringde Paula efter 40 min som kom och hämta mig typ en halvtimme senare. Fick inte ätit ett skit ( min favvo mat ) Frös och kände mig helt yr. Paula kom och körde mig till vårdcentralen. Hon hade även köpt glass till mig ♥

Väl där så har de ju ett system som är helt jävla sjukt.

Men först, jag missa lappen man skulle fylla i. Den satt typ vid ingången och längre in i bygnaden så fanns pennor där jag trode så klart att lapparna skulle va. Fråga hon som satt i lucka 1 om jag va tvungen att ta en ny lapp. Hon va helt knas och svara typ inte på frågan...Paula fråga samma sak och efter 1 min undran så fick vi svar.

När det va min tur så slänge jag fram min lapp. Ja jag vet inte trevligt men jag va sjuk och mådde urdåligt. Då säger hon som sitter i luckan

- oj då ( i snutig ton)

Om du inte tål det så sitter du nog fel kärring. Jag är sjuk och visst jag ska va trevlig men du ska va trevlig ändå och du ser väl hur jävla sjuk jag är. När hon nu har läst lappen som är ifylld får jag gå och ta en ny lapp för att komma till lucka 2 för att betala. Helt sjukt....

Efter 45 min är det min tur och doktorn tittar mig i halsen och skriver ut penicillin. Jag frågar om han inte ska ta halsprov eller sänka på mig? Säger även att jag glömt att jag har ont i örat. Får till svar att detta ska ta allt. Yrar ut till Paula som kör mig hem.

Måndagen dvs min födelse dag spendrades i sängen med feber ont i halsen och örat.

Tisdagen tycker jag fortfarande att jag är dålig. Ringer min vårdcentral och berättar och de tycker det är sjukt att de inte tog några prover på mig. Så jag får tid där kl 18. Där på dagen händer det något. Till mitt elende kan jag nu lägga till förkylningen från helvetet.  Harklar slem som en gammal gubbe. Fy och bläää

Väl på vårdcentralen så tar de halsprov som är negativt men det finns massor av olika typer av streptokoker eller va det heter. De tar sänkan på mig som är 143 och den ska ligga under 8.
De tar även prov för körtelfeber som är negativt.
Doktorn ber mig komma dagen efter för att kolla sänkan. Hon kan inte byta penicillin för jag har fått det starkaste som finns. Det som de brukar använda som plan B.

Kommer hem och bäddar ner mig.

Ondagmorgon och jag är på vårcentralen igen och sänkan är på väg ner. Nu är den på 111. Känns fortfarande som om min kropp är off. Hem igen till sängen. Torsdagen känns lite bättre och fredagen känns ok. Tog mig upp till stan i fredags och sen hem till pappa för att käka med honom. Även T va me. Lisa är ju i Italien.

Idag känns det nästan helt bra. Typ 10% kvar. Men fy fan säger jag bara åt detta. Inte alls kul. Och vilken usel födesedag....

Idag har vi fixat lite och bara tagit det lite lugnt. Vi har käkat god kinamat från Nobeltorget och lite godis.

Fick även träffat Paula en stund idag :)

Imorgon är det morsdag, min första :) känns kul och lite overkligt. Tänk att jag är mamma nu. Jag har ett barn.

Ibland när jag tittar på min lilla Lysis så känns det helt overkligt. Tänk att han har bott i min mage i 9 månader och nu varit här "ute" hos oss i snart 7. Han är så snäll och fin. Alltid glad....eller inte alltid. Inte när han är hugrig haha.

Nä nu ska jag säga godnatt och tack för idag.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0